Louis Erard Futur Antérieur: Varför två urverk är poängen
Utvald bild: Louis Erard x Vianney Halter Futur Antérieur-klockorna med guld- respektive silverfärgad urtavla tillsammans. Foto: MONOCHROME.
Louis Erard x Vianney Halter Futur Antérieur ser ut som en kompakt tolkning av Halters berömda retrofuturistiska formspråk: asymmetriskt placerade porthål, synliga guldtonade nitar och en borstad stålplatta som påminner mer om en maskinpanel än ett konventionellt klockskal. Det överraskande är inte designen. Det är beslutet att ge timmar och minuter ett automatiskt urverk och sekunderna ett annat.
Det låter extravagant för en klocka som bara visar tid. I praktiken är det en ovanligt direkt lösning på ett designproblem – och en detalj som samlare bör förstå innan de fokuserar på de begränsade upplagorna.
Ett litet urhus byggt kring två porthål
Båda versionerna har ett 38 mm stålhus som mäter 44 mm från ände till ände och endast 8,85 mm i tjocklek. De två upphöjda visarna är placerade diagonalt istället för att dela samma urtavlsplan. Det större nedre porthålet visar timmar och minuter; det mindre övre är avsett för sekundvisaren. Safirglas, texturerade urtavlsfält, blånerade visare och polerade ramar förhindrar att den industriella kompositionen upplevs som visuellt platt.
Det finns ingen konventionell länk som omger hela klockan. Istället blir den runda stålplattan urhusets visuella fält, med bågformade namnskyltar för Louis Erard och Vianney Halter som balanserar de två visarna. Utformningen är tydligt inspirerad av Antiqua, som lanserades 1998, men den reducerar den tidigare evighetskalenderns komplexitet till den mest grundläggande avläsningen av förfluten tid.
Två urverk, inte två tidszoner
Bakom den solida baklocket finns två automatiska Sellita SW100-kalibrar. Den ena driver tim- och minutvisarna. Den andra har fått bort sina tim- och minutvisare och driver endast sekundvisaren. Varje urverk mäter 17,2 mm x 4,8 mm, tickar med 28 800 vibrationer i timmen, har 25 stenar och har en angiven gångreserv på minst 38 timmar.
Fördelen är den rumsliga friheten. Två små urverk kan placeras under de separata porthålen utan ett specialtillverkat kugghjulssystem som sträcker sig över hela urhuset. Det förklarar delvis varför klockan förblir tunn och varför de två kronorna sitter på motsatta sidor.
Nackdelen är lika tydlig: visarna är mekaniskt oberoende. Sekundvisaren kan inte förväntas förbli permanent synkroniserad med minutvisaren, och varje urverk har sina egna krav på uppdragning och service. Det är inte ett dolt fel, men det förändrar samtalet om köpet. En potentiell ägare bör kontrollera hur båda kronorna används för uppdragning och tidsinställning, fråga om sekundurverket har en hacksekund och budgetera för två urverk när en fullständig service slutligen blir nödvändig.
Urhuset är den mer intressanta komplikationen
Louis Erard beskriver ett urhus i 67 delar, ett ovanligt högt antal för en enkel visningsklocka. Mycket av detta arbete är synligt. Nitade kronor ekar ramarna, blandade borstade och polerade ytor separerar lagren och de artikulerade klockarmarna kan vridas för att följa handleden. Klockan har en 20 mm rem och är vattentät till 50 meter.
Dessa proportioner är viktiga eftersom asymmetriska klockor kan upplevas som större än vad deras diameter antyder. Här bör den totala längden på 44 mm och de rörliga klockarmarna spela större roll än den runda plattans nominella bredd. Frånvaron av självlysande material och användningen av tryck- och dragkronor placerar också klockan stadigt i kategorin för designfokuserad vardagsklocka snarare än sportklocka.
Guld, silver eller paret
Referens 22243AA01.BOA02 med guldfärgad urtavla levereras med svart strutsrem. Den silverfärgade referensen 22243AA07.BOA05 har blå strutsrem. Båda är begränsade till 178 exemplar och har ett angivet pris på 4 950 CHF exklusive skatt. Ett Duo Set kombinerar en av varje i en presentask av trä och är begränsat till 78 set till 9 900 CHF exklusive skatt. Tillverkaren listar för närvarande klockorna för tillgänglighet den 5 november och visar en väntelista; det är ett primärmarknadserbjudande, inte ett bevis på lager eller andrahandsvärde.
Samlarens slutsats
Futur Antérieur är som mest övertygande när den betraktas som ett industriell designobjekt som råkar använda välkända urverk på ett intelligent sätt. Den återskapar inte Antiquas komplikation, finishen eller historiska betydelse, och köpare bör inte förväxla visuell släktskap med likvärdighet.
Det den erbjuder är mer fokuserat: igenkännbar Halter-geometri, ett genuint ovanligt urhusbygge och ett pris som möjliggjorts av två användbara, kompakta kalibrar snarare än en exotisk mekanism. Det praktiska valet står mellan att acceptera de två visarnas oberoende eller att bestämma att synkronisering är viktigare än arkitekturen. Om separationen känns konceptuellt rätt är lösningen med två urverk ingen genväg. Det är klockans själva poäng.